till Dimbra.
Efter många fram och tillbaka frågor och nojor fick jag se ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till.
Limbo från Änghaga
e. Hósías fra Engholm 8.19 – u. Prúð frá Strandarhöfði
Den hingsten är inte bara vacker och snäll men har en väldigt bra stam. Det kommer att bli en väldigt bra fölunge.
Nu är det dags att komma igång igen efter en lång vintervila. Dimbra har haft problem under vintern med sina hovar fram. Tror att det har med hennes uppväxt att göra då 6år av hennes tid brydde sig ingen om henne.
Och nu när hon äntligen får rätt vård och foder visar sig problemen. Men hon ska få den tid hon behöver. Just nu vill jag bara rida in henne och lämna henne till hingst så hon kan få mogna med tiden.
På eftermiddagen strax innan jag skulle köra till jobb gick jag ut för att kolla till hästarna samt ge de em hö. Alla kom som vanligt men Abba gick långsamt och vingligt. Såg på henne att det var något fel, oehört fel. När hon kom närmre märkte jag att hennes ögon var helt stängda, hon gick efter min röst, hon såg inget. Hela huvudet var svullet, hon hade blött näsblod och hade knutor stora som golfbollar på halsen. Hämtade grimman och tog med henne in i en box.
[html css=”float:right;”]Jag minns när dina förra ägare köpte dig av Alli för de ville så gärna ha en egen hingst. När du stod i hagen och skrek på de andra hästarna och sprang med krökt nacke och lätta, spänstiga steg så såg det ut som du dansade. I en början fick jag inte rida dig då din förra ägare inte tyckte jag var bra nock utan de visste bättre. Men med tiden gav de sig och jag fick rida, träna och tävla. Det var underbart! Vi trivdes mest i skogen i vår egna fart…. Detta var år 2007.