Historien om Dimbra

Första gången jag träffade Dimbra var hemma hos hennes ägare (28 oktober 2017). När Dimbra såg att jag gick mot henne så flydde hon dock kunde hon inte springa så fort då hennes hovar var alldeles för långa. Samt hon hade typiska fettansamlingar på halsen, under magen och över rumpan. Hon var nyfiken på mig men hon vågade inte komma nära. Så jag fortsatte att komma dit och hjälpa till så mycket som möjligt. Ju mer jag kom och bara pratade så blev det ok att vara där. Men bad jag henne om att hon skulle röra på sig gick hon till attack och slog efter mig. Det var väldigt ofta bråk i flocken om vem som var högst i rang.

Tillit

Nu när det helt plötsligt har blivit så varmt ute så kliar fölpälsen på Abba så den måste av. Hur tänker jag men har ju en rakmaskin… undrar om jag har hennes tillit att använda den på henne. Jodå den lät läskigt men matte var inte berörd så då är inte Abba det heller. Så nu är hon rakad för första gången i sitt liv. Troligtvis inte den sista heller.

Konsekvent

Från begynnelsen när jag var liten fick man utav sina föräldrar veta att det bästa för att nå framgång var att vara konsekvent i hanteringen av hästar, djur och barn. Jag har under min tid testat olika saker med hästarna för att se deras reaktioner och hur mycket de litar på mig som vän. Jag har lärt mig otroligt mycket genom mina år med hästarna och har mycket kvar att lära för man blir aldrig fullärd.

Träning pågår

Idag har Abba varit hos oss i 10 dagar och hon känner sig trygg i flocken. Hon tyr sig mer och mer till Sune medans Vanilla leker piraya i hagen.

Tog in hästarna lite tidigare idag för jag tänkte träna Abba lite nu innan hovslagaren kommer på onsdag. Jag satte upp henne med en knop som går upp av sig själv.